Träning!

Hur snabbt o hur ofta började du träna efter capio? Svarade kroppen bra på det? Åt du extra?
 
Till att börja med; Tänk att jag inte ens tänker på sådant här trams (eller vad man ska kalla det) längre. "Är detta för mycket", "Är detta för lite", "Jag känner mig ful, stor bla bla bla"... Alltså ALDRIG. Och kan jag så kan fan ni! Det är en sak som är säker. Livet är så bäst och oavsett vart du befinner dig nu och oavsett vad du har för ambitioner och mål i livet så hoppas jag ändå att du kan känna dig FRI från något så naturligt som mat.
 
Food is life, btw! 
 
Nåväl. Frågan. Jag började träna under tiden jag var på Capio faktiskt. Eller det var precis i slutet, ungefär i samma veva som jag skulle bli utskriven. Jag skaffade ett gymkort och lovade mig själv att inte bli manisk. Hade bara sprungit tidiagre i mitt liv och tänkte att jag ville göra något annat, som gym. Jag började lite lugnt. Gick på något yogapass (avskyr yoga) haha och så började jag gymma och det är där jag är idag. 
 
Det är olika för alla, det vet jag! Men sedan jag började träna igen efter Capio så har det aldrig varit ett tvång. Jag tror bara man måste vara sjukt ärlig mot sig själv. Så fort man börjar det minsta lilla tvång så tror jag att vila och en tankeställare är nyckeln. "Varför gör jag detta?" osv osv. 
 
Mitt mål med träningen har aldrig varit att bli störst och starkast på gymmet. Jag går dit för att jag mår bra av att ta ut mig själv på ett härligt sätt ibland. Jag utmanar mig själv på ett friskt sätt och tränar för att få en stark kropp. 
Kondition? Aldrig. Faktiskt. "Borde" kanske göra det mer än vad jag gör (men det är ju så tråkigt) haha. Under ett års tid så har jag bara "satsat" på styrketräningen. Det är det jag mår bäst av. Jag känner mig såå mycket starkare i kroppen än vad jag gjorde för ett år sedan. 
 
För ett halvårsedan 
 
Och hur kroppen reagerade? Som den ska. Inga konsigheter. Och om jag äter mer? Jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt. Och automatiskt så blir kroppen mer hungrig när man tränar, såklart. Så då äter man också mer, såklart. Haha. Alltså... våga lyssna på din kropp. Den har sällan fel. 
 
Jag kommer fortsätta som jag göra idag - utan mål och krav. 
 
Hoppas ni har en bra fredag. Nu ska jag slappa satan.
Puss

Boooost-dag

Det har hänt mycket bra saker idag. Men nummer ett på listan är att jag klarade körkortsprovet (teorin för amerikanskt körkort) med bara ett fel av trettiosex. Då får man faktiskt lov att vara glad. Nog för att det är en bråkdel så svårt jämfört med det svenska körkortet.. Haha. Men ändå. 

Nu är det bara uppkörningen kvar och att hitta en bra och billig bil att köpa, förstås. Sen fasen är jag redo för roadtrip varje jäkla helg ska ni veta :))) 

Annars har jag tillbringat dagen lite på gymmet, köket och på stan. Och detta nedan är vad jag fixa till middag precis. *Dreggel*


Ni ser nog vad det är. Och om inte så är det så enkelt som quinoa, lax, sparris osv. Sol vanligt. :)) 

Hoppas ni mår bra. 
Puss å kram. 






Fri eller inte fri.. Det är frågan

Frisk och fri?

Är jag det. Och är jag det i så fall hela tiden, eller bara ibland. För det är faktiskt skillnad på frisk och frisk. Det har jag alltid tyckt. Och nu är jag faktiskt ett levande bevis på att det är så. 

Det fanns en tid då jag tyckte att jag var fri från allt, men i själva verket hade jag en bra bit kvar och det kan jag inte se förens nu - när jag kommit längre. Och kanske sitter jag och säger samma sak om ett år, vem vet! Man växer ju faktiskt sig starkare varje dag. I allafall jag.

Jag har fortfarande bra och dåliga dagar. Men då är det inte länge maten som avgör måendet under dagen utan det är i stället "vanliga" vardagssaker. Maten kommer idag naturligt, utan att behöva tänka efter.

Hungrig? Då äter jag. Oavsett vad klockan är. Förr var klockan och jag fiender och idag är det bara just vad det är - en klocka. 
Det är dock naturligt att äta på samma tider varje dag. (Utan att egentligen bry sig) Kroppen i sig är en klocka. Och har man ett regelbundet ätande så blir kroppen jäkligt punktlig och då är det bara att lyssna. 

Jag lägger mig på kvällarna och har knappt en aning om vad jag ätit under dagen. Mer än igår? Kanske... Mindre? Ingenaning.. 

Jag äter när jag är hungrig och ofta när jag inte ens är ett dugg hungrig, utan bara sugen. Jag fredagsmyser alla dagar i veckan med en bra balans kan man säga. Äter det som är gott för både själ och kropp. 

Och har man stått på samma vikt under ett och ett halvt års tid (med lite hopp här och var som är helt normalt) så måste man väl ändå ha hittat balansen som man så länge sökt efter. 

Som kortare svar på frågan; Ja, jag är helt frisk och fri. Och det är fan bästa känslan i hela jävla världen. Tack Cecilia att du kämpade dig dit!!!